iii våra mörka länder kom, låt oss ta varandras häääänder, JULEN ÄR HÄR!

Haha tur att ni inte hörde mig sjunga på riktigt, då hade jag tyckt synd om er ;) Måste bara be er anteckna förresten: jag älskar julsånger! Tycker det är så mysigt, ja hela julen faktiskt. Det enda som saknats de senaste åren har varit snö faktiskt. Tyvärr.

Till poängen med detta inlägg: Vi har satt upp ljusstakar och stjärnor i huset, denna stjärna får bo på mitt rum.

Cha cha bloggen. Öhm skoja bara, jag menade Hej alla! Var i stallet tidigt i morse. Spirit fick ju komma hem igår eftersom han mådde bra igen. Och den övernattninen kostade oss 5000 spänn, bara sådär. Kul ju. Jaja, han mår bra och det är det viktigaste =) Ska börja rida försiktigt imorgon igen, idag ryktade jag bara honom lite grann. Han går dessutom på en specialdiet på 1 kg hö och lite betfor morgon middag och kväll + 3 dl linfrökaka.

Efter det åkte vi till HEP, Helsingborg Equestrian and Pet i Påarp. Skulle se om mina stövlar som vi beställt passade men de var för en gångs skull(!) för små i vidden i skaftet. Kollade också på lite julklappar, och så bestämde jag mig för att köpa en supersnygg Pikeur-jacka. Eller ja, jag valde mellan den och en *hemlig* i julklapp (ja, hemlig eftersom  jag inte får veta vad jag ska få i julklapp ;)) och bestämde mig när vi satt i bilen på vägen hem. Bestämde mig för att köpa jackan själv, så mamma hämtar den och stövlar i rätt storlek på tisdag.  Jippie!

typ. Det är i alla fall inte sämre. Han började sparka lite mot magen igårkväll igen runt 23, så han fick mer kramplösande då. De ska göra samma undersökning som igår idag igen, men det sker nog inte förrän efter lunch. Om allt är bra då borde vi kunna ta hem honom :D

Okej, lite innan klockan 18 ikväll ringe telefonen. Pappa svarade. När han lagt på sa han gravallvarlig röst "Josefine, kom hit" (jag var på mitt rum). Han säger nästan alltid Jossan, så när han sa Josefine och dessutom hade så allvarlig röst såg jag tre scenario framför mig: 1) han skulle skälla lite på mig för något jag gjort/inte gjort 2) han måste iväg någonstans pga någonting och ska berätta för mig vad jag måste göra och ta hand om under kvällen 3) någon har dött.

Jag sprang i alla fall genast ut i vardagsrummet och undrade vad han ville. "De ringde mamma från stallet. Spirit är tydligen jättedålig". Han hade tydligen inte ätit på hela dagen och verkade inte må bra. Snacka hjärtklappning jag fick alltså, blev skiträdd först. Mamma var påväg hem från jobbet så ca 15 minuter senare var  hon hemma. Hon bytte snabbt om innan vi körde upp i stallet och kollade läget.

När jag kom in i stallet låg Spirit ner. Har aldrig sett honom så hängig och han blir alltid så glad när jag kommer så han springer genast fram och vill hälsa. Men nu rörde han knappt på öronen vid ljudte av min röst. Jag gick in i boxen, han reser sig ALLTID upp när man går in, men inte denna gång. Jag fick göra det trixet som modern gör på sitt föl när hon vill att fölet ska ställa sig upp. Nämligen "bita" honom i ryggen (typ "knipa" lite längst ryggraden och manen med handen). Då reste han sig lite vingligt och jag ledde ut honom i stallgången. Vi kände igenom hans ben, lyssnade på tarmljud och Sofie berättade att tempen var 37,8 grader, ingen feber alltså.

Vi hörde tarmljud på höger sida men inte på vänster. Han var väldigt varm på både frambenen ändå upp till armhålan också. Jättekonstigt tyckte jag, inte kunde det vara kolik när han var så lugn? (när jag ahr sett hästar med kolik har de alltid varit lite halvvilda av sig och velat springa eller lägga sig ner och varit mycket buffiga och bestämda, Spirit såg bara ut som han inte brydde sig om någonting.). Helt plötsligt började hela han darra som om han fick ett krampanfall och sedan började han glida med benen och vingla som om han skulle trilla ihop. Snabbt som en höna skiter satte vi in honom i boxen igen, där han genast ställde sig så han hade stöd av väggen både bakom coh bredvid sig. Han såg verkligen inte bra ut alltså, vinglade och höll till och med på att trilla baklänges, sprakade med både bakbenen och frambenen mot magen och slog med huvudet mot vänstersidan av magen där han inte hade några tarmljud. Mama ringde och ville ha en ambulans eftersom vi inte vågade köra honom själv, jag menar tänk så trillar han i transporten, vad gör vi då? Men nej, en ambulans kunde de inte skicka om vi inte hade en vetrinär på plats som kunde intyga hans tillstånd. Hm, en fråga bara: vad gör ambulansen för nytta då?

Så vi körde in honom till djursjukhuset i vår egen transport efter att jag gått med honom i stallgången lite. Han verkade må bättre efter det, inte så varm i benen längre och sådär. När vi kom fram, klockan var runt halv åtta då och det hade gått nästan 1½ timme sedan vi kom till stallet. De hjälpte honom direkt även om han verkade må rätt mycket bättre då. Först kände vetrinären igenom grovtarmen där bak och nådde även till tunntarmen som han var lite orolig för, den var tydligen lite tjock och sådär. Sedan stoppade han in en slang i näsan på Spirit som nådde ner till magsäcken för att kolla om där var magsaft och så. Därefter diskuterade vi försäkringar medan Spirit fick en nål i halsen för dropp. Därefter satte vi honom i en box och kopplade in droppet där han också fick lite kramplösande medel för magen. Bilden i förra inlägget är från boxen där han står med dropp i halsen (han hade ju varken ätit elelr druckit på hela dagen). Därefter fick vi lämna honom för observation över natten. Om det blir sämre kommer vetrinären att ringa. Vi kommer också ringa dit själva runt klockan 23 ikväll för att höra hur det är. Om det inte blir värre så kommer han få komma hem imorgon. :D

Min lilla älskling har ont i magen och får övernatta på djursjukhuset i natt för observation. :(

Spirit är tydligen jättedålig, de ringde just från stallet. Mamma kommer om 5 minuter och hämtar mig så kör vi upp dit direkt. Ihhh, har hjärtklappning!

Hej på er. Här kommer nog ytterligare ett tråkigt inlägg, men jag orkar helt enkelt inte leta upp bilder, fixa till dem och sedan ladda upp här. Nej, inte nu, det får bli när jag känner att jag vill.

Varit hemma idag, har ont i halsen (fast inte på samma ställe som det varit tidigare eftersom de opererade bort mandlarna), huvuvdet, har hosta och feber. Har nästan läst ut Dan Browns nya "Den försvunna symbolen",, älskar hans böcker!

Just nu tittar jag efter inspiration till julklappar. Jag vet inte alls vad jag önskar mig alltså, just nu står det bara 3 saker på listan. Så var det förra året också. Hm, jag som alltid ahr velat ha 1000 saker. Detta känns konstigt ;)

Vi hörs när jag känner för det. Tyvärr brukar jag inte vilja sitta vid datorn när jag är sjuk.

Jaha, då var det väl officiellt: jag har ett obefintligt immunförsvar :S Är rätt säker på att jag håller på att bli sjuk igen. Vaknade med ganska ont i halsen och lite lite huvudvärk, men det brukar liksom gå över och beror oftast på att jag sovit med öppen mun. Men nej, nu börjar jag få ont i nacken också, ett säkert tecken på sjukdom/förkylning hos mig. Inte ett dugg kul, blir hämtad av pappa om en halvtimme ungefär. Och Spirit som precis blivit igångsatt, hoppas verkligen att detta bara var något konstigt för just idag, så att jag inte blir sjuk jättelänge nu igen.

Hej på er. Har inte bloggat i helgen, i know. Har gjort en massa annat. Eller ja, i lördags sov jag mest och sedan var jag i stallet på kvällen. La mig nämligen sent i fredags efter en rättså kul kväll. Eller ja, både och, för kvällen slutade tyvärr inte alls som vi hade tänkt oss.  

Den enda lektionen jag verkligen såg fram emot idag har ställts in, för Helena är sjuk. Jo, men jättekul ju. Har varit på specialidrotten kanske 4 gånger hela terminen, för sen har hon varit sjuk, eller så har jag varit sjuk. Det var dagens uppdatering tror jag, har nämligen inte mycket mer att skriva ;) 

Måste först bara skriva att jag misstänker att en viss "Anonym Anonymus" är Kissie (dvs Jennypenny djävulsnäsa), am i right? ;)

I alla fall, måste berätta att jag tror jag fick MVG på biologiprovet, eller åtminstonde var bland de bästa för min lärare verkade uppriktigt förvånad (man kan ju fråga sig varför hon var förvånad? :s) över att det gick så bra, hon kom i alla fall fram och berätta hur bra det gått men sa aldrig resultatet.

Tränade tidigare ikväll i värsta stormen. Var i ridhuset men det var ju plåttak så med storm ute och pissregn fick vi skrika åt varann för att höra vad den andra sa, det låt så otroligt mycket där inne. Men Spirit var så snäll och reagerade inte på det, gjorde bara två glädjeskutt i galoppen. Fick veta att jag ridit på lite för långa tyglar, men nu vet jag hur jag ska rida honom så det var bra att vi tränade. Fick höra att han skulle helklippas omedelbart och att han såg ut som en dräktigt sto i 7 månaden. Det var ju kul att höra, härligt med en sådan ärlig tränare ;)

När jag släppte in honom i boxen fick han en morot. Han åt halva och la resten i höet vid ingången till boxen. Precis då traskade Zindy (hunden) förbi och såg sin chans. Hon smög fram och greppade moroten mellan tänderna men precis då vänder Spirit på huvudet och tar tag i andra änden. Zindy brukar vara livrädd för hästen men denna gång gav hon sig inte så det blev en kort dragkamp i några sekunder, innan SPirit började lyfta moroten och Zindy insåg att hon skulle bli hästmat om hon inte släppte. Spirit tog en tugga, släppte moroten och Zindy sprang in, tog den och rusade ut ur boxen. Precis då kom pappa och Zindy insåg att hon var busted, så hon sprang in i boxen med svansen mellan bena och la moroten till rätta i höet igen. Så himla gulligt alltså, synd att jag inte kunde filma det!

Jaja, nu ska jag bränna CD till Jenny, vi hörs.

Konstigt väder ute, nyss var det bäck mörkt och nu ser man skymningen (trodde solen redan gått ner så mörkt som det var!)

Tittar på CSI och pluggar i pauserna (okej, bloggar i denna). Biologi, har prov imorgon tror jag. Är inte så efter som jag trodde, som vanligt är det matten som är svårast eftersom det är svårt att plugga ensam när det hela tiden dyker upp kluringar ;) Oj, nu börjar CSI igen. Bye!

Kul. Precis lika mörkt var det när jag gick TILL bussen i morse, och nu är jag påväg hem. Kuuuuuuul!

Jag har inte brytt mig om bloggen nu de senaste två dagarna. Har bara blivit så, har istället pluggat, övningskört(!) och varit med familjen, samt läst en hel del. Laddat upp lite inför att äntligen börja skolan igen och sådär. Ser att här är hur mycket kommentarer som helst att svara på och godkänna men det får bli på fritiden, för nu ska jag komma ifatt de andra ;) Vi hörs senare idag, puss!

Yes, idag har jag pluggat jättemycket i jämförelse med alla andra dagar jag varit hemma! Undrar vad som flugit i mig? Det har i alla fall varit biologi för hela slanten, genteknik och genetik (inte det enklaste, jag kan knappt skilja på namnen!). Haha jo okej det kan jag och lite mer därtill, tror det sitter nu faktiskt men det var rätt svårt i början. Det jobbigaste är att jag inte känner läraren, jag vet inte hur hon lägger upp sina prov och vad hon vill att man ska träna mest på. Det är det svåraste med nya lärare, men det går säkert bra!

Ikväll ska jag till stallet! Wiho, nu blir det inte mer uppehåll ska jag säga er (kanske ett jullov för Spirit, vi får se?). Äntligen säger jag bara, och nu får jag trava i 15 minuter och även galoppera. Vi är i stort sett tillbaka när det gäller det, nu ska vi bara ta det försiktigt och inte jobba för hårt eller kräva för mycket så att skadan går upp igen. Hade bara tänkt galoppera i fältsits några varv, och i traven så blir det bara träning på halter, rakställning, skänkelvikningar och serpentiner. Men som jag sa tidigare: vi ska ta det lugnt för här ska vi inte ha fler skador, och det ska ju vara KUL! Det får man inte glömma :)

Har pysslat och gjort ett armband och en fotlänk nu på förmiddagen. Det blir mest läder och metall, men jag tycker det är så fint!

Oredigerad.


Redigerad.


Hade tråkigt så jag gjorde om Jenny till en liten ängel! Hoppas du inte har något emot det Jenny, då får du ringa eller smsa ;)

Choklad-ansiktsmask från Kicks, 20:-, luktar så gott att man vill äta den (tyvärr står det "endast för utvärtes bruk på påsen)! Verkar djuprengörande och mjukgörande. Lyxigt värre, och det var så mycket i paketen så trots att jag strök på ett tjockt lager (förutom på halsen) så blev där ändå kvar till en person till. Så jag plastade in den och hoppas att den håller en vecka eller så och inte torkar, tills nästa gång jag ska använda den.

[läs här!]

Vore inte det ett superbra sätt att få snö på julafton? Bara å hälla kemikalier på molnen! (hur hälsosamt de nu är...?) Fast .... förutsättningarna verkar ju vara att det är minusgrader ute :/

Vaknade jättesent idag, HALV ELVA, utan att ha vaknat tidigare på morgonen och sedan somnat om igen. Tur att jag tittade på klockan när jag vaknade, annars hade jag nog legat och sovit nu!


Dagens "to do":



Vakna



Plugga biologi




Skriva klart uppgift 23 på engelskan





Åtminstonde även påbörja, gärna också avsluta uppgift 34 på engelskan.




Duscha




prova ansiktsmasken jag köpte i söndags



 
Gå ut en sväng med farmor och Zindy




rulla ihop lindorna som har hängt och torkat väldigt länge i grovköket nu



hm, där tog det stopp. man blir ju lite begränsad när man precis blivit av med halsmandlarna. Uppdateras under dagen, efterhand jag kommer på nya saker å göra och efterhand som de blir gjorda. Så nu vet ni vad jag ska göra idag, och lär märka när jag gjort det också, haha!

Jag har också skrivit om mina kameror och mina objektiv.

Ute med pappa och zindy. Zindy insisterade på att visa sin rumpa :o

Jag har också skrivit om mina kameror och min övriga utrustning.

---

... ser det ut såhär.

För vi bor i en riktigt farlig storstad (läs: by) med massor av brottslingar som gärna står och kikar in genom fönsterna. Helst hoppar de över både häck och staket också för att kunna pressa pannan mot rutan och VERKLIGEN se allt vi gör här hemma. Så därför drar vi för gardiner och hänger filtar i fönsterna.

Se vad jag fick av farmor! Hon hade varit på någon hantverksmässa och så hade det varit någon som gjorde smycken på samma sätt som vikingarna gjorde. Denhär silverringen är tydligen en kärleksknop, vist är den riktigt söt? Jag älskar den redan!

Idag har pappa fått en liten present, en väckarklocka som var välbehövlig. Vi har däremot inte gjort så mycket mer, vi brukar inte hitta på så mycket. Lite finare lunch kanske, lite "söndagsmiddag" vid finbordet och så en enkel efterrätt, det är fars dag i vårt hem. Efterrätten var mumsig, kladdkaka med grädde förstås

Hur firar ni Fars dag? Eller firar ni den inte alls?

Sitter vid pappas dator eftersom

vi laddade in bilderna från igår där. Zindy (två, som vi kallar henne) har blivit jättestor och långbent sedan sist vi såg henne. Hon var fortfarande pipig och sådär, lite rädd och valpig av sig men hon är ju bara 4 månader gammal. Zindy (ett, kallar vi henne, vår hund alltså) vet inte riktigt hur hon ska hantera valpar, så antingen är hon rädd för dem eller så leker hon alldeles för hårt. Det är så gulligt att se på när hon inser att hon inte vet hur hon ska leka med valpar, haha.

Kom nu ihåg att jag inte ska behöva skriva copyright över hela bilden för att få ha den ifred, okej?

Halloj, har inte mycket att skriva. Gör inte mycket här hemma; pluggar, läser eller tittar på tv, och så en och annan timme vid datorn. Pillar lite med en ny bloggdesign, och pluggar lite igen. När jag kommer tillbaka till skolan är det ju typ bara en månad och sedan är det lov igen. Helt sjukt, och såhär mycket har jag aldrig varit borta från skolan heller.

Nu tänkte jag duscha i alla fall, om ca en halvtimme kommer farfar och siv med sin lilla Cindy. Det ska bli kul. Hörs.

Jag har också skrivit om mina objektiv och min övriga utrustning.

Tänkte först berätta lite om min "riktiga" kamera så att säga, Canon EOS 400D. Tänk på att jag bara är amatör och att detta bara är mina egna åsikter, ingen annans. Jag fick den här kameran julafton 2006, det var då en helt sprillans ny modell och jag blev helt kär. Fick den i ett helt kit med kamerahus, objektiv, batteri, minneskort och väska till. Det är sedan denna kamera som fått hänga med mig vartenda gång jag fotograferat.

Själv tycker jag att den är lättanvändlig (är det ett ord? :o) och du kan välja mellan massor av olika funktioner och inställnigar. Där finns till exempel förinvalda program för till exempel rörelse, porträtt och så vidare. Där finns också en inställning som går heeelt på automatik och kameran sköter allting själv förutom att du knäpper av kortet ;) (dessa inställningar finns i och för sig på nästan alla systemkameror, liksom de inställningar/funktioner där du ställer in allt själv). Sedan finns där också en mängd olika funktioner för egna, manuella inställningar. Kameran passar både nybörjare och mer erfarna fotografer. Den har 10,1 megapixlar.

Många frågar vad man har för kamera men jag tror inte att det är kameran, utan den som står bakom kameran och trycker av, som skapar det fina fotot. Självklart är en systemkamera bättre än kompaktkameror och ju bättre kamera du har desto större möjligheter har du naturligtvis. Men det är ändå fotografen som gör det största jobbet.

Något minus med kameran är dock att bilderna blir väldigt brusiga vid höga iso-tal. Ett annat minus är att där inte finns något "batteri-grepp" så att säga, utan man får snabbt stänga luckan innan batteriet trillar ut igen.

(bild kommer men jag vill helst fotografera bilden själv. Vill du se hur kameran ser ut och inte kan vänta så kan du googla på kameranamnet: canon eos 400d)

---

Den andra kameran jag har, som används väldigt sällan, är en vanlig kompaktkamera, Casio Exilim EX-Z85. Den är helt okej, har 9,1 megapixel och massor av roliga inställningar, allt från fotografering av vatten, portträtt, rörelse, natur och så vidare till fotografering av fyrverkerier, barn och pastellfärger. Man kan också filma med den, en av inställningarna för film är Youtube format. Enkelt och smidigt. Den är rätt bra och kan få rätt skarpa bilder även i rörelse och i mörker, men den går ju inte att jämföra med en systemkamera ändå. Helt okej att ha med på semestern om man inte orkar släpa med stora tunga systemkameran då denna är väldigt liten, smidig och lätt. Enkel att stoppa ner i fickan. En väldigt bra kompaktkamera tycker jag.

(bild kommer men jag vill helst fotografera bilden själv. Vill du se hur kameran ser ut så googla på "Casio Exilim EX-Z85" :))

Ni som känner mig eller har läst min blogg ett tag vet att jag har haft mycket problem med min hals vartenda höst och vår sedan urminnes tider, typ. Eller ja, för att gå lite närmre på saken: det är halsmandlarna/tonsillerna som är problemet.

I torsdags var vi inne på sjukhuset för att förbereda operationenoch igår blev jag äntligen av med halsmandlarna. Jag vaknade klockan sju på morgonen för att duscha och klä på mig. Inget smink, ingen hårstyling, rena kläder, allt för att jag skulle vara så ren som möjligt och minska risken för infektion och sådär. Ingen frukost heller, sista gången jag åt var lite snacks klockan tio på kvällen innan. Jag drack bara ett glas vatten för det skulle jag inte få göra det heller sedan.

När vi kom till sjukhuset var klockan runt halv nio, kvart i nio tror jag. Vi skulle vara där nio så det passade bra eftersom vi skulle släppas av och hitta rätt och så. Sa hejdå till pappa och så gick mamma och jag in genom dörrarna. Jag skulle vara på barnavdelningen, barn röd kallades den avdelningen jag skulle ligga på så vi gick det och "anmälde" oss så att säga.

Vi möttes av en mycket sur sjuksköterska som tyckte att vi var jättejobbiga för att DE hade glömt att visa oss runt och visa och berätta en massa saker. Hon visade ett väldigt ogillande och försökte verkligen trycka ner oss och visa att hon var bättre än oss och minsann inte hade tid med detta.

När rundvisningen var klar och jag hade fått kläder och vi hade låst in våra saker och jag hade fått "emla-plåster" (bedövning) satte vi oss och läste i ungefär en timme. Men jag började bli rättså törstig, på 12 timmar hade jga bara druckit 2 dl vatten och inte ätit något. En jättesnäll och söt sjuksköterska (inte surtanten) satte dropp på mig. Hon letade rätt länge innan hon hittade ett bra kärl inom bedövningsområdet. Jag trodde inte att jag skulle reagera på att hon satte i nålen, det kändes ju inte och jag bruakr tåla, rent utav vilja, se när de sticker i nålen. Men det skulle jag inte gjort, det blev svart för ögonen, brusade i öronen och jag blev helt kallsvettig. Höll typ på att svimma, jättelöjligt enligt mig själv. Jaja, jag måste vänja mig om jag ska bli läkare eller vetrinär.
I alla fall, sedan fick jag vänta ännu mer. Ju äldre man blir desto längre bak hamnar man i operationskön, alla små barn kommer före så de visste inte exakt när jag skulle opereras.

Jag började tröttna på att läsa (efter 2 timmar typ) och precis då kom kuratorn förbi. Hon visade "lekrummet" och en massa roliga grejer så jag satt och gjorde armband i en timme ungefär, tror jag. Tiden gick rätt fort men jäklar vad hungrig jag hann bli! Till sist kom den snälla tjejen/sjuksköterskan förbi och sa att äntligen var det min tur att opereras.

Jag fick gå på toa och byta om till ett nattlinne och knästrumpor och lägga mig i sängen. Sedan fick jag tre panodil och någon typ av lugnande medicin. När jag hade fått dne fick jag inte gå upp ur sängen, den är nämligen muskelavslappnande så det är lite småfarligt att försöka gå då. De körde ner mej till operationssalen där jag fick hälsa på min läkare och på en massa sjuksköterskor. Vid det laget hade jag börjat skaka rätt okontroellerat, man kan jämföra det med Zindy när hon är rädd ungefär. Jag trodde först att det berodde på det muskelavslappnande men jag tror nog att jag var nervös/rädd och att det var därför. Jag vet inte.

Jag fick flytta mig över på ett operationsbord, varmt och mysigt var det! De satte på mig EKG-övervakning, 3 sladdar på bröstet typ. Jag fick en blodtrycksmätare runt höger överarm som mätte blodtrycket vart femtonde minut och så fick jag en klämma i vänster pekfinger som mätte syremättnaden i blodet (tror jag?). De la lite kuddar vid knävecken så att jag låg riktigt skönt. Mamma hade bytt om till grön rock och trätofflor så hon var med. Därefter sprutade de in några olika mediciner som skulle göra att jag somnade och så satte de på mig syrgasmask. Därefter fick mamma lämna rummet, när jag sov alltså.

Jag minns att det sista jag gjorde/tänkte på var att sluta ögonen och inte kämpa emot, och inte prata så att jag somnade precis när jag skulle säga något. haha. Hade  sett något program dagen före där en tjej skulle opereras och hon försökte verkligen hålla sig vaken när hon fick medicinen som skulle söva henne. Det såg så jobbigt ut när hon försökte hålla ögonen öppna och prata. Jag somnade på mindre än 30 sekunder. Det sista jag såg var mamma som log och en sköterska precis ovanför mig med stor grön mössa och "lapp" för munnen.

Det var inget trevligt att vakna. Den första sköterskan jag hälsade på när jag kom ner till operationssalen var också hon som väckte mig. När de drar upp denhär slangen ur halsen på en måste man tydligen vakna direkt typ. Hon sa hela tiden "Josefine..... JOSEFINE" och skakade nätt om mig. Jag kommer ihåg att jag kämoade med att öpnna ögonen men det var helt omöjligt. Jag bev så arg och irriterad, jag var ju vaken så då kanske hon kunde sluta försöka väcka mig. Det kändes som en hel evighet innan jag kunde öppna ögonen ordenligt. Däremellan fick jag glimtar av sköterskan och Kajsas mamma (som jobbar där vid uppvaket). Av någon anledning började jag också gråta av frustationen att jag inte kunde öppna ögonen och att jag inte fick sova vidare. Jag vaknade prick 14.10, alltså var helt vaken då. det var typ det första jag såg när jag verkligen kände mig vaken liksom.

Jag pratade lite med mamma och Kajsas mamma, tror jag var vaken i ungefär 40 minuter eller en timme. Sedan somnade jag och sov nästan två timmar innan jag vaknade igen. Då kördes jag upp till mitt rum och jag minns inte om jag tittade på TV, läste eller osv när jag var där uppe. Lite senare vet jag att jag kollade bland filmerna men mådde illa när jag stod upp och gick drför och la mig igen. Tittade på House vid 21 och somnade när programmet var slut. Sov väldigt lätt och vaknade vid minsta ljud, så när sköterksan kom halv ett på natten med smärtstillande så satte jag mig käpprakt upp i sängen innan hon ens hunnit öppna dörren till rummet. Snacka om att hon blev förvånad, haha! Vaknade sedan vid klockan fem på morgonen och var ett klarvaken. Hade väldigt ont i armen där droppet satt och kunde verkligen inte somna om. Klockan halv sju kom det en liten tjej och hennes mamma som vi skulle dela rum med. Hon skulle också opereras, vet dock inte för vad men gissar på mandlarna.

Runt klockan tio fick jag åka hem efter att ha pratat med läkaren. kan tillägga att han inte heller var särskilt trevlig, himlade med ögonen hela tiden och betedde sig väldigt konstigt och lite överlägset. Tittade mgi inte ens i halsen ifall det blödde (det är inte bra om det blöder för mycket) innan jag åkte hem.

Nu äter jag rätt mycket panodil och ibumetin för att hålla nere smärtan. Det är inte så farligt, men om det går för lång tid innan jag får nästa piller blir det jobbigt att svälja. Det sert inte alls fint ut i halsen (tyckert vi vanliga dödliga i alla fall, eller åtminstonde jag). Helt gult och så ser man svarta stygn mit i alltihopa. Men som doktor tycker man säkert att det ser bra ut  Har blåmärken på ögonlocken efter att de har varit tejpade under operationen och sår i mungipan efter denhär slangen som har gjort att jag har kunnat andas under operationen. Har ett fult blåmärke i armvecket efter kanylen/droppet och av någon konstig anledning ett sår på nästippen som jag inte alls har en förklaring till men som inte var där innan. Han kanske tappade skalpellen i nästan på mig?  Haha nej, jag skojar bara ;) Dessutom har jag sån jäkla "träningsverk" i magen, känns som om jag gjort 1000 situps. Och nacken ska vi inte tala om, det är nästan som nackspärr om jag ligger still för länge!

Om ni kollar på ögonlocken ser ni blåmärkena, samt lite under ögat.

"Den sista måltiden"

Sista ridturen!

Eller ja, en testbild. FY SÅ HEMSKT! Har nog aldrig blivit så dålig på bild alltså. Gillade inte vinkeln fotografen valde på portträtten heller. Helt sné typ. Jag ser helt blek ut och blicken kan nog inte bli mer död än vad den är där. Håret är rufsigt. Men men, vem blir egentligen bra på skolfotot?

"Jo, men jag älskar att halka i hundskit"