Ibland drömmer jag att jag bara faller. Det är mörkt, och jag faller, faller, faller, faller, och armar sträcks efter mig, och jag bara vet att de inte får ta tag i mig för då blir det inte bra. Sen vaknar jag med ett ryck. Alltid. Alltid exakt likadant.

Vid andra tillfällen, oftast när jag är riktigt sjuk med hög feber, men ibland annars också, så drömmer jag att hela familjen sitter i en glänta och har piknik. Solens strålar skiner ner mellan bladen, alla är glada och skrattar, och allting är pastellfärgat i glada färger. Och så plötsligt blixtrar det till. Allting blir svart och blodrött, och vi blir jagade. Jag vet inte vem eller vad som jagar, men det har vassa tänder och är många. Vi springer uppför ett berg med smal kant. Någon blir fångad i en bur. Någon blir träffad av ett spjut. Någon trillar ner för kanten. Och jag bara springer. Och springer. Och springer. Tills jag vaknar med tårarna sprutande. Alltid exakt samma.

Den mardrömmen jag drömde i natt har jag inte drömt på år och dar, och jag vet inte om den var exakt samma, men själva kärnan av handlingen var i alla fall densamma. Början var dock ny, så har den aldrig varit innan, och jag tror jag vet vad det beror på. I alla fall, så är det fotbollsmatch. I en hamn, på vatten. Tänk er ett stort gammalt hus vid hamnen, där man kan gå ner i källaren. I källaren, som är galet stor, finns massor av olika rum som används som omklädningsrum. Varje omklädningsrum som är mot havet har en dörr ut mot vattnet. När vi bytat om så går vi ut på arenan, som är själva vattnet och inhägnat med luftuddar. Av någon anledning spelar vi på - inte i - vattnet, vi kan alltså gå på vattnet precis som sånna vattenspindlar.

Vi spelar matchen, jag är grymt duktig och får massor av beröm (haha min hjärna är så ego), och sen bytar vi om. Jag glömmer något och jag och två killkompisar (totalt påhittade av min smarta hjärna, tror de är från någon kriminalserie på tv) går ner igen, när vi stöter på min tredje kompis. Hans ögon är lite konstiga, intensiva men samtidigt totalt borta, och han ber om en puss. Min ena kompis säger glatt "javisst" och ger honom en puss. Och då passar killen som bett om pussen på att ta den andra killens själ (genom munnen). Hans hud blir konstig, man ser skelettet igenom, och man inser att han har fem minuter kvar att leva. Och nu måste han alltså få en puss av någon annan för att överleva.

Det som har hänt är att en demon (haha, det är gaaalet vad min hjärna kan vara kreativ??) har tagit över kroppen och din själ, så för att bli av med den måste du pussa någon så att demonen flyttar över till den kroppen istället. Fast sen muterade min dröm och därmed också demonen, vilket gjorde att man inte kunde bli av med demonen när man väl blivit "smittad" och därför slutade drömmen med att jag blev jagad av tusentals zombies nere i katakomberna i hamnhuset.