Vecka 16

- @ 2012-05-18 | 17:16:30

Exakt fyra månaders behandling med roaccutan var det igår. Halva tiden. Torr hy och ont lite varstans vid för mycket rörelse är jag väl ganska van vid nu. Äter fortfarande penicillin för stafylokockerna, kommer göra det ända fram till onsdag, fem dagar till. Låt det sen vara över med äckliga bakterier och sår, snälla? Är dock tveksam, för det dyker fortfarande upp oförklarliga blåsor/sår här och var ibland (de blir dock inte inflammerade, men det beror ju på att jag äter penicillin just nu, hur kommer det bli sen?).

För övrigt mår jag bra och har inte haft näsblod på evigheter till exempel, eller andra biverkningar. Aloe Vera som ansiktsuttryck och kräm fungerar bra, så det hoppas jag det gör i framtiden också. Det enda jobbiga, men som jag självklart kan stå ut med, är att huden (speciellt i ansiktet) fjällar konstant. Så jag skubbade försiktigt med en handduk igår så det blev som en peeling, men då rev jag upp huden, så det gör jag definitivt inte igen. Huden är extremt känslig i ansiktet, om Rasmus pussar mig och inte är nyrakad så går det hål på huden och börjar vätska. Väldigt jobbigt och tråkigt... Men jag är glad att jag för tillfället slipper infekterade sår, hoppas verkligen jag slipper det i fortsättningen när jag slutar med penicillinet också.

50% avklarat, 4 månader to go.




Fråga: roaccutan

- @ 2012-05-14 | 07:29:58

Jag fick en fråga av Alexandra, som också börjat med, via bloggen. Hur lång tid tog det innan jag började märka av torrheten, och vilken hudkräm använder jag?

Jag började märka torrheten rejält efter knappt fem dagar och sedan tog det bra med tid innan jag kom på hur jag skulle motverka den. Jag testar fortfarande vad som passar. Jag började med att tvätta med vatten och sedan smörja med olivolja, men min hudläkare stoppade mig då han trodde det skulle reta talgkörtlarna mer med olja. Då övergick jag till Laroche-Posay, ett franskt hudvårdsmärke, och den var riktigt bra, den kan jag absolut rekommendera! Jag bytte däremot för knappt två veckor sedan till att bara använda aloevera i ansiktet, märket heter "Forever", och just nu fungerar det utmärkt. Det går jättebra att kombinera med ansiktslrämen från Laroche-Posay också om man är riktigt torr.

Hoppas du är nöjd med svaret Alexandra, och lycka till med din egen kur!




15 veckor

- @ 2012-05-10 | 22:07:02

Vecka femton... Återigen börjar min hy bli "riktigt fin" (allt är relativt, men i jämförelse med tidigare då såklart), men vid det här laget vet jag ju att det endast beror på penicillinet (fast det som är anledningen till att jag äter roaccutan har faktiskt i princip försvunnit nu, woho! Fast det kan fortfarande bli bättre såklart). Har två veckor kvar av penicillinkuren, så nu hoppas jag att en så lång kur dödar precis alla bakterier så att jag slipper se dem en vecka efter avslutad kur IGEN som de två föregående gångerna. Vill ju så gärna ha en åtminstone ok hy till balen och studenten.

Har inte haft några biverkningar alls förutom jävligt ont i ryggen om jag sitter ner för länge (och torr hy såklart). Penicillinet gör att jag går runt med ständigt magont också, men det är inte så farligt, tänker inte på det så mycket om jag inte känner efter.

Vad jag hoppas på mer än något annat nu är att jag slipper stafylokocker fler gånger. Det är verkligen hemskt nämligen.




Vecka 14

- @ 2012-05-04 | 14:22:03
Vecka 14. Jag är så extremt besviken. Vad var det jag sa för en vecka sedan? Jo, precis, att det kommer bli sämre igen.

Vi gör verkligen allt. Ändå så håller sig inte bakterierna huden (där de ska vara för att skydda huden), utan de hamnar i huden och i såren istället, vilket ger stafylokocker. Igen. Ännu en penicillinkur, denna gången 3 gram per dag i tre veckors tid. Min fjärde penicillinkur på inte ens två månader. Fick heracillin igen då det starkare penicillinet jag skulle fått egentligen inte biter på just mina bakterier. För nej, just det, de har blivit resistenta mot just det penicillinet. Resistenta. De kan alltså stå emot penicillinet utan problem.

Jag är verkligen livrädd för att bakteriena ska bli helt resistenta, att det till sist inte fungerar med något penicillin alls. Och vad gör man egentligen då?

Det svider och gör ont i hela ansiktet. Hela mitt ansikte bultar mer eller mindre, ni vet så som det kan bulta om man klämmer ett finger. Ansiktet känns stelopererat: om jag rör en enda min så spricker skorporna och huden, och det sipprar äcklig gul vätska från alla sprickor. Och ont som fan gör det. Man känner ju precis hur och när huden spricker.

Jag hade kunnat lägga mig på marken och storbölat, men vad hjälper det? Jag skiter fullständigt i om vartenda led och muskel i hela kroppen skulle göra ont, om jag så hade näsblod att jag förlorade flera liter blod eller att huden blir så torr att jag ser ut som en mumie, men jag vill verkligen inte ha dessa sprickor och sår i ansiktet, för det gör så förbannat ont att bara prata, och tänkt inte ens tanken att skratta. Jag är så himla ledsen och besviken, men vad göra? Jag har regionens bästa hudläkare och jag är säker på att man sätter in det mest effektiva. Jag kan stå ut med roaccutanens alla biverkningar och lite till om jag bara slipper dessa dumma bakterier.

Och just nu undrar jag vadfan jag ska göra nästa gång bakterierna kommer tillbaka? För jag är verkligen rädd för att behöva äta såhär mycket penicillin.

image description
image description
image description



Vecka tretton

- @ 2012-04-26 | 13:28:00

Tretton veckor på roaccutan. Inte ens halva behandlingstiden än. Idag och de senaste dagarna har det sett riktigt bra ut, men med tanke på de senaste veckornas upp och nergångar så sitter jag mest och väntar på att det ska bli sämre igen.

Har inte så ont i ryggen, men nacken värker som vanligt. Inget näsblod, men torra öron och ögon. Öronen gör inte ont längre heller.

Idag var jag hos min läkare igen. Han hade samlat ihop hela läkarteamet, så det var fem pers som stod och tittade på mig samtidigt, samt en eftersläntrare. Kände mig som en apa på ett zoo, as usual, men de hjälper ju mig och alla var överens om att jag äter rätt medicin och att det kommer bli bra. Det finns tydligen fall där hudproblemen inte blivit bra förrän en månad EFTER avslutad roaccutankur, så jag som inte ens ätit halva tiden ska inte misströsta.

Däremot bör jag sluta äta mina cerazette (p-piller), för de ska tydligen förvärra acnen? (fan vad sur jag blir, var sjukt tydlig med att jag har hudproblem och att de måste ge mig något som inte försämrar det) Min läkare skulle i alla fall skicka en remiss så att vi kan fixa detta.

För övrigt håller jag fast vid att äta roaccutanen i fast tro på att det kommer att hjälpa. Jag tror stenhårt på det, vad som däremot är jobbigt är alla dessa "up and downs". Snälla låt mig ha fin hy på balen och studenten??? Och resten av livet???? Tack.

image descriptionimage descriptionimage description

 




Vecka tolv

- @ 2012-04-19 | 19:12:28

Tolv veckor. Bara försämring om man ser från hur det såg ut strax innan jag slutade med den förra medicinen, doxyferm, och sedan började med Roaccutan. Tråkigt men sant.

Har de "gamla vanliga" biverkningarna som jag beskrivit de senaste fyra veckorna med näsblod, led- och muskelont, torr hy och torra ögon. Återigen är det nåt skit i såren i ansiktet vilket återigen ger äckliga variga sår och denna gång hjälper inte penicillinet. Är så trött på detta. Har också fått sjukt ont i vänsterörat igen. Öroninflammation igen? Ny penicillinkur kanske? (ska till vårdcentralen IGEN imorgon, kan snart bosätta mig där) Kul.

Ja, jag är inte på mitt bästa humör som ni märker. Tror att roaccutanen har en del att skylla för där faktiskt. Men ändå. Att ha ful hy är det värsta som finns känns det som. Känner mig alltid mer eller mindre ful och det är inte ett dugg kul. Jag älskar min kroppsform och min ansiktsform och skulle aldrig någonsin vilja byta ut det, men jag skulle fan betala dyrt för att få byta ansiktshud med någon. Jag vill inte ha fin hy när jag är 30 eller 50 eller 100, jag vill ha fin hy NU.

(känner att jag grävt ner mig lite för tillfället, men det är svårt att inte göra det när man ständigt möter sin spegelbild eller känner skorporna mot fingertopparna, känner folks blickar, får höra "men VAD har du gjort med ansiktet" (nästa som säger det kommer jag highfivea ...
.... i ansiktet  ...
... med en stol) och helt enkelt bara möter motgångar hela tiden)


 




vecka 11

- @ 2012-04-12 | 20:19:05
image description

image description
image description

Vecka elva. Nu har det snart gått tre månader, sex månader plus en vecka to go. Bara för att jag skrev att jag inte haft andra biverkningar än ont i leder och muskler samt torr hy med allt vad det innebär (det vill säga torr inuti öronen och i ögonen samt näsan också), så fick jag naturligtvis störtnäsblod ett par gånger denna vecka. Är förkyld och så fort jag snyter mig är snoret typ rosa av små små blödningar (förlåt för informationen, hehe)(ja, oh my god, busted, jag kollar på mitt snor).

Har som vanligt ont i nacke och rygg för den mesta av tiden. Idag var dock ett undantag för flera veckor, så jag tycker att det är perfekt att rida en sväng. Inget hårt, inget jobbigt, inget som kommer göra ont. Allt går skitbra tills köttgrytan till häst som jag satt på får för sig att göra en 180-gradersvändning på ytan av en femkrona och tiden 0,00001 sekunder. Detta händer sedan ytterligare fyra gånger under ridturen. Snacka om whiplash?! Fyfan vad ont jag har i nacken nu säger jag bara. Blir nog inge ridning imorgon (fast hoppas kan man ju, och det gör jag verkligen).

Har dock fått tillbaka lite sår i ansiktet och funderar på om det är ett nytt bakterieangrepp? Kastade i mig penicillin i morse och vid middags i alla fall (hoppas nu verkligen det ÄR bakterier i så fall (men att de snabbt motas tillbaka), för annars är det fan inte bra för kroppen att äta penicillin). Mejlade också min doktor och väntar på svar. Det får fan inte bli värre igen, då vet jag inte vad jag tar mig till. Då bryter jag nog ihop.

Annars är väl allt som vanligt. Tryck över bröstet när jag lägger mig ner då och då, oftast värre om jag rört på mig mycket, "tränat" under dagen. Ibland ger knäna upp och jag kan knappt gå. Ibland har jag så ont i ryggen att jag inte kan resa mig upp från liggande läge på ett normalt sätt. Men oftast är det åtminstone en ganska "okej" och lite diffus smärta som man kan glömma om man bara fokuserar på annat.

Jag kör hårt på detta. Snälla låt det bli bra med tanke på de saker jag offrar.



Vecka tio

- @ 2012-04-06 | 10:01:14

Igår var det tio veckor sedan jag började på roaccutan. Min hy har börjat bli helt okej, speciellt med tanke på de senaste veckorna. När jag vaknade i måndags fick jag först lite panik då jag hade en blåsa på kinden, blev rädd att jag fått tillbaka bakterierna igen. Men det har inte kommittéer och den har läkt fint så det var nog inget särskilt.

De enda biverkningar jag har nu är torr hy och torra ögon med allt vad det innebär samt hemsk muskel- och ledvärk. Igår hade jag så ont i knäna att jag knappt kunde gå på kvällen, det var hemskt. Antar att det beror på min promenad till och från stallet samt rundan i stan, men det är ju himla tråkigt att min kropp inte klarar mer än så ...

Bilderna är tagna igår morse precis när jag vaknat, då det gått exakt tio veckor sedan jag började.




Vecka nio

- @ 2012-03-29 | 18:15:16

Idag har jag ätit roaccutan i exakt nio veckor. Rygg- och nackont är fortfarande ett faktum, men för övrigt är det ganska lugnt på biverkningsfronten. Nja, okej, rödsprängda ögon också såklart, och fortfarande torr hud (även armar, ben och händer tyvärr, har torrfläckar överallt som kliar som sjutton).

För en vecka sedan var jag hos min läkare. Jag fick penicillin mot stafylokocker (bakterier) i ansiktet som gav mig stora hemska variga sår och blåser. Efter 3 gram penicillin per dag i en vecka är resultatet slående - inte ett enda öppet, äckligt, varigt sår. Så skönt! Ska äta det i ytterligare tre dagar dessutom.

Pratade i telefon med min läkare idag också. Lite allmänt om det hela samt om hur det är nu när jag äter penicillin. Fick veta att jag troligen ska äta roaccutan i 6 månader till, det vill säga en roaccutanbehandling på totalt åtta månader blir det. Hoppas verkligen det är borta för alltid efter det.

Fick också veta att eftersom levervärdena var så låga (det är bra) så kunde jag dricka lite alkohol på min student. Inte bli alltför berusad, men jag behöver inte vara spiknykter. Skönt att höra det med faktiskt, för om det är något tillfälle jag vill få dricka lite alkohol så är det faktiskt då.

För övrigt känns det som att allt går åt rätt håll nu, och det är så himla skönt. Det enda som oroar mig är fula ärr, får fråga honom om det vid nästa besök. I annat fall finns ju laserbehandling för det.

Önskar av hela mitt hjärta att allt fortsätter som nu, det vill säga åt rätt håll. Håll tummarna för mig!

 

 




Åtta veckor

- @ 2012-03-22 | 16:25:12

Nu har det gått exakt 8 veckor sedan jag började äta roaccutan. Ingen förändring överhuvudtaget sedan förra veckan.

Idag var jag hos min läkare. Kände mig som vanligt som en apa på zoo när femtioelva läkare skulle kolla på mig. Han trodde att jag fått stafylokocker i huden och det är orsaken till att det ser ut som att det inte blir bättre. Fick med andra ord ännu en penicillinkur utskriven. Jäkla massa tabletter som ska ätas nu. Men det som känns bra är att det ska vara markant bättre inom 10 dagar, det bör märkas redan efter helgen. Förstår ni min lättnad? :)

Han var lite orolig över att jag har tryck över bröstet men sedan kom vi fram till att det nog inte var några problem. Levervärdena såg bra ut men blodfetterna och kolesterolet är förhöjt, dock inget farligt än så länge.

Nu hoppas jag på att alla jäkla tabletter ska hjälpa. Om inte annat så för att jag tycker det är läskigt att proppa min kropp full med läkemedel ...

 




vecka sju

- @ 2012-03-16 | 12:00:00




Idag har det gått exakt sju veckor plus en dag (glömde ju totalt bort det igår!) sedan jag började med roaccutankuren. Återigen börjar det *peppar, peppar* bli bättre. Det går långsamt, men huden verkar återigen hålla på att läka istället för att blossa upp. Fick en kommentar av en gullig tjej som sa att hennes läkare hade sagt att det kunde ta upp till 3 månader innan man såg resultat, så jag misströstar inte. Ska dessutom träffa min egen läkare på nästa torsdag, exakt två månader efter att jag tog de första pillerna.

Har inte haft näsblod på tre veckor nu, men däremot har till och med mina öron blivit galet torra, och gud nåde mig om jag glömmer smörja in händerna, då spricker hudytan ovanpå. Det värsta är ändå att jag har ganska ont i ryggen, precis vid svanken, och i nacken. Nu har jag inte varit på gymmet på två veckor då jag har haft otroligt mycket med skolan, men ändå har jag ont. Och nu när jag inte tränat ordentligt märker jag att det gör ännu mer ont när jag väl har joggat en runda eller gjort lite lätta styrkeövningar med bara kroppen, då går jag som en stel pinne efteråt för att ryggen påstår att det gör ont. Det är väl det jobbigaste.

Ja, och så tror jag att det här med att allt känns så jobbigt, för att i nästa sekund vara jättteeebraaa beror på roaccutanen också. Jag har nämligen märkt att jag kan börja gråta för småsaker, och sen kan jag inte sluta. Men det är väl inte heller så farligt.

Jag står ut med alla biverkningar för att det ska bli bra. Det kommer bli bra. Det måste bli bra.



sex veckor

- @ 2012-03-10 | 15:13:41

Bilden är fotograferad i torsdags morse när det gått exakt 6 veckor av roaccutankuren.


Återigen är jag lite sen med att skriva om den här veckan. Men nu i torsdags har jag ätit roaccutan i 6 veckor (alltså 6 veckor + 2 dagar idag). Det är fortfarande fullt med sår i hela fejset på mig, inte alls roligt, och torrt är det. Nu har till och med öronen börjat flagna?!

Har inte haft näsblod en enda gång, har dock fått använda ögonsalvan några nätter för att ögonen var så torra att de var på väg att bli inflammerade igen. Har inte tränat på över en vecka, men ändå har inte rygg- eller nackvärken gått över, så nu tänker jag köra på som vanligt eftersom det gör ont oavsett (tänkte att det annars kanske blev lite bättre om jag inte tränade så mycket, men nej..)

Fick en snäll kommentar som sa att hennes läkare sagt att det kunde ta upp till 3 månader innan man såg en förbättring, så jag kämpar tappert (haha, jo ellerhur) vidare. Huden som inte är sårig och irriterad är faktiskt riktigt riktigt fin, men det är en så himla liten yta att det är ju bara jag som lägger märke till det.



5 veckor

- @ 2012-03-01 | 19:15:58



(dåliga bilder, såg inte att kameran fuckade förrän jag la upp bilderna)


Nu har det gått fem veckor av min roaccutanbehandling. Fem snabba veckor, och det är väl varken bättre eller sämre. Nja, jo, lite bättre är det väl, men nu känns det som att det står stilla. Vaknade med igenklibbade ögon i morse - ögoninflammation. Huden har inte spruckit på några nya ställen och mungiporna börjar läka efter två veckors smärta. Däremot läker gamla sår/sprickor mycket sakta. Har inte heller haft näsblod de senaste dagarna men däremot rejääääl träningsvärk/ont i lederna. Nacken är väldigt jobbig också.

Känns väl inte sådär jätteroligt för tillfället, men jag tror ändå att det kommer bli bra. Det är säkert större skillnad än vad jag själv kan se, jag ser ju trots allt mig själv i spegeln varje dag.

En grej jag funderat över är att förutom mina "dagens klädsel-bilder" så tar jag aldrig såkallade egobilder längre, det gjorde jag för ett år sedan. Jag tycker inte att jag blir bra på bild längre (möjligtvis om man klipper bort huvudet). Jag hatar att min hy inte är ren och fin och slät och vill därför inte ha det på bild, och jag saknar ärligt att kunna langa fram systemkameran och ta fina bilder som man gärna gör när man "känner sig snygg" utan att vartenda förorenad por ska synas. Jag är inte längre komfortabel att bli fotograferad med något annat än en dålig mobilkamera, för annars syns precis allting i ansiktet. Jag som älskade att stå framför kameran! Det gör mig ärligt talat ledsen.

Men det ska bli bra. Det måste det.



vecka 4 (+3 dagar egentligen)

- @ 2012-02-26 | 13:11:48




Nu är jag inne på min femte vecka. I torsdags hade jag ätit roaccutan i fyra veckor. När jag skrev om vecka tre var ju allting skitbra och på rätt håll. Direkt helgen därpå och veckan som varit har tyvärr varit ett bakslag och det har blivit värre igen. Ändå känns det som att det än en gång är på väg åt rätt håll, fast det ser ju fortfarand ehemskt ut och är fortfarande sämre än vecka 3. Det är precis som att det blev en ny uppblossning?

Har haft lite problem med näsblod den senaste veckan, dock inte jättefarligt. Börjar som sagt gå på rätt håll igen, men vågar inte ta ut något i förskott denna gång. Har ont i nacke och rygg lite till och från, det värsta är när jag lägger mig på rygg så känns det som att jag har femhundra kilo som trycker på bröstkorgen vilket gör ont, det ger dock med sig efter sisådär 10-20 sekunder.

Bilderna är från i torsdag, när jag ätit roaccutan i exakt 4 veckor.



Svar på tal: roaccutan

- @ 2012-02-20 | 20:23:24

Hej Anonym. Jag måste säga att jag blev väldigt överraskad av din kommentar. Jag har inte fått några som helst instruktioner av min läkare gällande träning, men har själv valt att ta bort fotbollen för tillfället vilket minskar mina träningstimmar med ca 5 timmar i veckan. Nu tränar jag alltså bara knappt tio timmar i veckan, vilket enligt mig inte är så mycket. Att välja bort fotbollen gjorde jag främst för skolans skull, men insåg att det kanske var bra när jag nu äter roaccutan samtidigt också.

Som sagt, jag går inte emot min läkares ordinationer då jag inte fått några gällande träning. Jag har dock läst igenom bipackssedeln till Roaccutan väldigt noga och vet precis vad det är för läkemedel jag stoppar i mig. Jag vet mycket väl att det finns dokumenterade depressioner och självmordsfall relaterade till medicinen och jag är väl medveten om att det inte är apelsinjuice jag stoppar in i kroppen, så jag måste säga att jag blir lite irriterad av din fråga (men samtidigt lite smickrad, du skriver ju detta för att du på något vis bryr dig).

Jag känner min kropp och om den säger ifrån lyssnar jag självklart till den. Jag får ont i rygg och nacke ibland av Roaccutanen och då hoppar jag över en styrketräning. Men träning är en stor del av mitt liv, och om jag inte fick träna kan jag lova dig att jag skulle bli ännu ett dokumenterat fall med nedstämdhet och depression. När man tränar utlöser kroppen en massa hormoner som har precis samma verkan som "uppåtdroger", som gör en glad och lugn.

För övrigt är det ju helt befängt att medicinen skulle göra så att träning skulle få mig självmordsbenägen, det är ju medicinen i själv som ger den biverkningen i så fall. Dessutom är det långt ifrån alla som blir självmordsbenägna: "I mycket sällsynta fall 1 av 10000" (samma som för biverkningarna vid hård fysisk aktivitet)(kan jämföras med antalet som får torr hud och spruckna läppar samt torra ögon som är "Mycket vanligt, 1 av 10".

Så här ser det ut på bipackssedeln till Roaccutan angående träning:



Om jag inte tränar är risken för högt blodtryck stort, och det är inte heller bra för kroppen. Lagom fysisk aktivitet är bäst vilket jag just nu utövar, och som sagt så lyssnar jag på min kropp även om det är tråkigt när det säger stopp.

Ja, detta är kanske en tung och ansträngade fysisk aktivitet, antagligen den tyngsta jag utövar, men å andra sidan handlar det faktiskt bara om 2-3 timmar i veckan, det är inte särskilt mycket tycker jag. Aldrig i livet att jag ger upp min träning helt, för det är ju precis vad jag måste göra om jag nu inte får anstränga mig. Jag gör inte saker halvdant, antingen så gör man det ordentligt så att det är ansträngande eller så skiter man i det och gör inget alls. Det ska vara jobbigt, annars är det inte träning.

Hoppas du har fått svar på din fråga Anonym, annars får du skriva i kommentarsfältet så tar vi diskussionen där.




3 veckor

- @ 2012-02-16 | 17:19:21



I tre veckor har jag nu ätit Roaccutan. Det blir bättre och bättre och hyn börjar ställa om och känns inte lika torr som tidigare (eller är det jag som vant mig?). Vaknade i alla fall med störtnäsblod i morse *jippie* Mina läppar är galet torra, de är sjukt ömma och gör fruktansvärt ont. Dessutom ser de för hemska ut, men det står jag ut med. Vad jag inte står ut med är sprickorna i mungiporna som har svårt att läka, för det gör ooont.

Ögonen är också bra nu, de blir lite trötta ibland naturligtvis och då brukar jag inte orka fokusera vilket gör att allting blir dimmigt (såklart). Men nu är de i alla fall "odimmiga" när jag vill det. "Såren" eller vad man ska kalla det har läkt otroligt bra och fortsätter också att läka. Så skönt, är verkligen jätteglad.

Det går med andra ord på rätt håll. Tack

(har du inte följt med från början? Titta i den här kategorin för att följa mig från start)



Förstår ni hur torra mina läppar är??? :(

- @ 2012-02-12 | 09:00:00



två veckor

- @ 2012-02-09 | 20:15:35


(känner mig galet utelämnad att lägga upp dessa bilder, men såhär ser jag ju faktiskt ut och det kommer bli bättre)


Jag har skapat en ny kategori som heter "Roaccutan" så att jag kan dokumentera hur det går. Någon kommenterade att hon gillade när jag skrev om hur det går med medicinen och allting emellanåt, så då kan jag väl göra det för er skull också.

Idag har jag gått på roaccutan i två veckor. Jag är extremt torr i hyn, när jag hade glömt smörja in läpparna på ett par timmar och sen skulle äta sprack mungipan när jag gapade. Jag har ganska dålig syn, jag blir extremt ljuskänslig nämligen vilket är jobbigt när det är mörkt och kommer små ljuskällor som till exempel ett par billyktor.

Jag får näsblod ganska ofta, och ögonen är ständigt torra och rödsprängda; folk frågar ständigt om jag är trött eller har sovit dåligt. De senaste tre dagar har jag vaknat av ihopklibbade ögonfransar, då jag har konstant ögoninflammation. Klibbet är inget annat än tjockt, gult, äckligt var och just nu är vänster nederögonlock så inflammerat att det ser ut som att jag har en blåtira. Det är så svullet att jag kisar hela tiden, och gör galet ont.

Och på tal om ögonfransar, så trillar det av en ögonfrans i minuten känns det som. Kommer väl snart springa omkring utan ögonfransar (buhuu, jag som var så stolt över mina naturligt långa mörka ögonfransar). Mina naglar är också katastrofalt fula för tillfället, men det bryr jag mig mindre om.

Har pratat med läkaren så att jag fått salva mot ögoninflammationen, och han rekommenderade att gå ner till tre tabletter istället för fyra också. Fyra blev väl för starkt I guess.

För övrigt blir hyn bättre och bättre, just nu kämpar jag för att hyn inte ska spricka, för om den spricker så är den väldigt svår att få att läka ihop igen då det bara sipprar ut vätska hela tiden och blir stora gula äckliga klumpar.

Så är läget för tillfället, men i det stora hela så känns det bra, och om man tittar förbi alla små sprickor som vägrar läka så ser man att dermatiten börjar lägga sig. Folk säger i allmänhet att det ser ut som att det börjar lägga sig, så skönt att höra! *glad*



Nu snackar vi torra, trötta och irriterade ögon

- @ 2012-02-03 | 14:00:16


Jag sov åtta timmar inatt så det beror definitivt inte på för lite sömn. Galet vad torr jag är i ögonen. Vet precis vad det beror på, suck ..



dag sju

- @ 2012-02-02 | 08:36:34

dagsformen av roaccutan: det har i alla fall inte dykt upp något nytt och jag har en känsla av att det andra försöker lägga sig *peppar peppar*


God morgon dudes. Jag har sån tur att jag har studiedag idag. Vaknade för 45 minuter sedan, ska strax äta frukost och sedan promenera till stallet. Inget gym idag, måste försöka vänja kroppen suggsessivt, speciellt eftersom roaccutan kan medföra muskel- och ledvärk för hårt tränande personer (har redan ont i nacken). Så som sagt: börja försiktigt.

I eftermiddag har jag planerat in ca 5 timmars plugg, men eftersom jag har satt upp mål hur mycket jag ska hinna med så kan tiden både bli kortare eller längre beroende på hur snabb jag är.

Nu blir det frukost!



blodigt

- @ 2012-02-01 | 19:39:42
Fick precis näsblod. Sådär så att det bara forsar och blir värsta floden efter en när man rusar in på toaletten efter bomull innan man fått kontroll på det. Trodde faktiskt jag skulle slippa just näsblod (biverkning på roaccutan), magkänslan sa så, men tji fick jag allt. Typiskt. Fattas väl bara att det händer typ när man sitter och äter med massa kompisar eller är på en lektion. Så himla jobbigt. Har dock hört att man kan sticka upp en tops med vaselin i näsan, det ska hjälpa, men det låter ju skitläskigt. Slår vad om att jag kommer lyckas peta på hjärnan liksom. ehhh .. typ?



Uppblossning

- @ 2012-01-31 | 18:30:00



Alltså. Detta är nog bland det hemskaste jag varit med om. Det kliar, det gör ont, det svider, det varar, det spricker. Näsan är så torr att det känns som att blodkärlen ska brista vid varje inandning och ögonen är konstant rödsprängda på grund av torrhet. Jag är till och med törstig hela tiden.

Har ätit roaccutan i fem dagar nu och allting börjar blossa upp. Nu undrar jag hur länge det här helvetet ska pågå? Förutom alla som glor och viskar på grund av mitt utseende så gör det så himla ont fysiskt också, och dessutom är det psykiskt påfrestande. Har fått massa röda kliande onda "prickar"/finnar (fast nej, ändå inte riktigt finnar, snarare vätskefyllda små blåsor) över hela kinderna - något jag aldrig någonsin haft tidigare. Till och med en i hårfästet. Hoppas verkligen att det slutar blossa upp snart och istället börjar lägga sig.

Om jag hade kunnat, så hade jag stannat hemma under täcket tills allt blivit bra. Det är inte ett dugg roligt att visa sig offentligt ska ni veta. J
ag känner mig fruktansvärt ful och hemsk för tillfället, kan inte hjälpas hur mycket jag än försöker tänka bort. Så fort jag glömmer så sätter jag handen mot hakan för att vila huvudet, vips så gör det ont och så kommer jag på hur det ser ut och känns igen.

Jävligt kul. Not.



Äntligen!

- @ 2012-01-26 | 19:29:23


Som jag väntat och längtat. Okej, är lite rädd för att jag (såklart) ska drabbas av de värsta biverkningarna, hope not. Min hudsjukdom antagligen först bli värre den/de närmsta veckan/orna, det brukar bli så, men sen ska det bli bra. Mycket bra. Jag hoppas verkligen det. Ni anar inte.




Sidan ses bäst i Firefox med upplösningen 1280 x 800. Din skärm-
upplösning är .

Jag har totalt haft besökare sedan 1 januari 2010. Denna veckan ligger antalet besökare på och just nu är online. Följ mig med bloglovin så håller du lättare koll på mig!

Vill du veta mer om mig bakom bloggen eller vill du ha kontakt med mig? Se länkarna högst upp till vänster på bloggen.




RSS 2.0


























Copyright by Josefine Myllenberg, Myllenberg.se
All rights reserved
©